Nu har det dröjt några dagar sedan sista krönikan. Helt plötsligt så blev jag utan jobb. Med min position
     som lokal tidningsägare och lägenhet (våning) helt i stil med Ulvessons sköna teveseriefigur, så blev man inte
     ett dugg förvånad när ungarna satte upp en klisterlapp med co/Segemyr på lägenhetsdörren.
     När jag släntrade förbi arbetsförmedlingen så sade tjejen i kassan att jag kanske borde start eget?
     Segemyr flög i mig och jag svarade:
     - Du menar som typ Bill Gates?
     Småaktig får man aldrig vara. Det är precis som i poker. Jag mötte pokerns svar på Segemyr härom kvällen.
     Stenhårt spel, massor med deg i potten, går allin med två par. Får en blixtsyn! Min hand kommer på bordet.
     Kommentaren är oslagbar:
     - Tvåpar! Precis vad jag satte dig på.
     Han visar ett par!? På rivern kommer givetvis räddningen i form av en lynnig dam som ger honom triss.
     Poker har nivåer man aldrig lyckas fatta fullt ut.
     Snart är det dags för turnering i Grebbestad. Jag är glad om jag tar mig till första kvällens cashgame.
     Även om jag spelar tajt, har läst fantastiska pokerböcker och skickat fyra hundra kilo kallt gift till Expressens
     ”mongospågubbe” så borde det gå käpprätt åt helvete. Men alla turneringar behöver sina slaskare.
     Och alla påstår att det inte finns bättre ställen att slaska på än i Grebbestad. Jag som trodde Red Light kvarter
     i Amsterdam var alla superslaskares våta dröm… Men nu snackar vi poker. Jag är helt övertygad att
     pokerspelet är min sista chans att få tillbringa natten med ett hånflin och fyra damer. Drömmen lever!
     Grebbestad! Här kommer HPK och troligtvis en hel hög med sköna uppslag till nya krönikor.
     Innelistan:
     1.Kinapoker
     2.Pokerfester i Munktorp
     3.Grebbestad
     Iskallt:
     10 10 mot AK