HEM KLUBBEN KALENDER RESULTAT RANKING BILDER GÄSTBOK LÄNKAR

2006-01-30

     "Du å jag Madicken"

     Ibland är poker ett brutalt skådespel. Förutom att beräkna pottodds och värdet på olika starthänder så finns
     det vissa tillfällen då man vill agera för att få sina medspelare upp på läktaren. Du har precis prickat nötkåken
     på turn. Nu vill man ha så många som möjligt med i potten. Flera spelare riktar spänt sina blickar mot dig.

     - Tagning!

     Ska dom höja eller lägga sig? Vad har du där på handen? Scenen är din.

     Hade Ingmar Bergman varit regisör så hade du troligtvis varit en mycket välutbildad skådespelare. Nu grundar
     du ditt agerande på någon bok skriven av en pokergubbe som heter Glimne. Möjligtvis har du också fått en
     och annan förvirrad pokerlektion av David A eller andra mer eller mindre färgstarka kortspelare i
     Hallstahammars pokerklubb. Rampfeber?

     Själv brukar jag lägga huvudet i händerna och skrika: - Vilka jävla skitkort! Alla lägger sig och garvar åt min
     kåkträff. Och jag bluffar inte! Jag hade nötkåk... När jag däremot i samma läge sitter allvarligt och med ett
     gangsterfilmsinspirerat väsande säger: - Allin! Då hinner jag inte avsluta meningen innan jag har fyra syn.
     Givetvis så har jag bara ett mögligt underpar och möjligtvis ett "runner-runner" drag till färg.

     Jag är en urusel skådis. I alla fall när jag inte tar rollen på allvar. En sekunds överspel förvandlar
     tillvaron från oscarsgala till tragisk b-film. Jag vill vara som Arnold i Terminator men agerar som
     Prusiluskan i Pippi Långstrump.

     En sak till. Rubriken till denna krönika är helt sann! Den kläcktes helt oväntat av Tobbe Roos, som säkert var
     inne på några misslyckade hyss, när vi möttes vid i ett galet parti poker härom kvällen. Frågan är om den som
     inte kan sin Astrid Lindgren ska försöka bluffa en pott överhuvudtaget?

     Bra kort är bra. Men dåliga kort hos en bra skådis kan vara ännu bättre.

     Krönikör: Kenneth Engström kenneth@koping.nu